Barbros vikthistoria

Bra mat och idrott var aldrig något som intresserade mig särskilt mycket i min ungdom. Fram till 16 års ålder provade jag på många olika idotter utan att fastna för någon speciell. När jag kom in i tonåren tappade jag lusten för motion nästan helt och föredrog mysiga hemmakvällar med smarrig bakverk tillsammans med mina väninnor.

Jag har aldrig varit direkt överviktigt trots att min kost har haft många fel och brister. Själv tror jag att det har handlat om att jag alltid rört på mig naturligt i min varadag. Promenader har varit något som alltid har funnits i mitt liv.

När jag blev gravid med mitt första barn gick jag upp rejält i vikt. Under graviditeten bestod min kost mestadels av kanelbullar och andra sötsaker. Jag lyckades gå ner lite innan barn nummer två anlände. Då gick jag upp lika mycket igen. Försökte mig på att banta med pulver. Det gick bra ett tag men så fort jag slutade dricka mina “shakes” gick jag upp lite.

Jag har alltid gillat “onyttig” mat. Feta såser och efterrätter. Allt som har haft med socker att göra har jag älskat att frossa i. Marmelad, oboy, smågodis bullar och kakor...

Det som från början bara var ett sötsug utvecklades efter ett tag nästan till ett begär. Det var i princip omöjligt för mig att ha sötsaker liggande hemma i skafferiet. Allt gick åt. Till mina barn  lagade jag alltid riktig mat men aldrig till mig själv.
När barnen åt middag valde jag hellre att äta några mackor. Senar på kvällen kunde suget sätta in och skafferiet länsades på allt godis jag kunde komma hitta.

Förutom sötsug var värk i kroppen, energisvackor och efter- middagströtthet till slut en del av min vardag. Men kopplingen mellan den osunda kosten och den bristande energin tog jag aldrig riktigt på allvar. Som en kvinna mitt i karriären med viktiga möten och mycket ansvar krävdes det ibland rejäla kraftansträng- ningar för att jag skulle orka med en hel dag på jobbet.

Redan på morgonen när jag efter en hel natts sömn skulle kliva ur sängen, kändes kroppen som den var överkörd av en ångvält. Men jag bet ihop. Jag kämpade mig upp ur sängen och startade dagen ibland med enbart en kopp starkt kaffe. När energin senare på dagen dalade tog jag ofta till något sött för kicka igång mig själv och köra på ett par timmar till.

På kvällen var jag ofta helt utmattad, kroppen värkte och vare sig vila eller sömn gav några förbättringar.

Det var någonstans i det läget som jag bestämde sig för att satsa på mig själv och ta tag i min hälsa.

Förändringen
Jag hade under lång tid varit kund på Hudoteket och är dessutom nära vän till Lena. När jag fick höra att Susanne skulle börja på Hudoteket och de skulle erbjuda kostrådgivning såddes ett lite frö i mitt huvud att detta kanske kunde vara något för mig. Det tog dock ett tag innan jag verkigen slog slag i saken.

Nu 6 månader senare kan jag bara konstaterat att jag inte har ångrat mig en sekund. Susanne har peppat, motiverat och stöttat mig i både med och motgångar. Det jag har uppskattat mest med Susannes kosttänk var enkelheten att följa hennes råd och att vi tillsammans hittade ett sätt för mig att äta som passade för just mig.

Visst hade jag sen tidigare förstått att det var nyttigt med både fisk, fågel och grönsaker men nu fick jag det nedskrivet och kunde därför på ett lättare sätt förankra det i min egen vardag.

Min "nya mat" gav mig energi istället för att stjäla den. Jag gick ner i vikt, blev piggare, friskare, fick mer energi men framför allt fick jag mindre sötsug.

Vikten av regelbundna måltider och vetskapen om vilken typ av mat som håller blodsockret på en jämn nivå har varit en stor hjälp för att slippa energisvackor. Förutom det har jag tagit till mig alla möjliga tips om små goda mål kvällarna och introducerat mängder av nya livsmedel i min kost som numera även min familj har lärt sig uppskatta.

Så här har min kost förändrats sedan jag började hos Susanne: