Beriths vikthistoria

Jag heter Berith och är 42 år. Aldrig tidigare har jag varit så övertygad om att lyckas med min viktminskning som nu. Jag ser inte det här som en bantning utan som ett nytt sätt att leva som får mig att må bra. Hoppas att du som håller på att ge upp kan få en kick och känna inspiration.

Jag var smal när jag var liten och en bra bit upp i tonåren, men när jag började på gymnasiet så jobbade jag på helger och en kväll i veckan och det innebar extrapengar som jag använde till att äta hamburgare, mackor och fika istället för skolmaten. Kilona smög sig på jämt fördelade över hela kroppen vilket var lurigt för det märktes inte så mycket förrän jag hade gått upp ca 15 kg.

På sommarlovet mellan årskurs 2 och 3 satte jag fart och bantade hårt. Det var knäckebröd och te till frukost och sedan grönsaker och lite skinka resten av dagen och cyklade, sprang och gympade varje dag. Kilona rasade och jag tänkte lite på vad jag åt men inte så mycket. Jag höll min vikt i många år och efter två barn var jag fortfarande smal. År 1992 var det dags att plugga en utbildning och då började kilona komma sakta på grund av fika på rasterna och mackor till lunch. Jag började arbeta efter utbildningen igen och hade stillasittande jobb och ett starkt sug efter pizza och annat onyttigt.

År 2002 hade jag 20 kg övervikt och då gick jag till viktväktarna och lyckades gå ner 8 kg och tänkte att nu kan jag själv. Snabbt var kilona tillbaka och självförtroendet i botten.

Förändringen
Jag såg Tjockholmen på tv och tyckte att det verkar vara ett bra sätt att gå ner i vikt. I februari gick jag till Stora Hotellet och lyssnade på Susanne och Beatrice från Tjockholmen och fick en kick, det verkade så enkelt. Jag började att gå hos Susanne i början på mars och hon konstaterade att jag är väldigt beroende av kolhydrater.

Jag ändrade kosten och plockade bort nästan alla kolhydrater och det var tufft första veckorna men att snabbt se resultat på vågen gjorde att det var lätt att fortsätta och att känna motivation. Ett träningsprogram gjorde också att jag mådde bättre och var noga med vad jag åt. Jag har gått ner 15 kg och har lite kvar men jag ser det inte som en bantning utan ett nytt sätt att leva för att må bra. Suget efter pizza är nästan borta och istället äter jag en sallad som jag köper på Alcamo där man själv väljer vad man vill ha i. Variationen blir stor.

Jag känner inte att jag saknar något i min kost och jag unnar mig en del onyttigt, men inte så ofta. Jag är noga med att äta var tredje timme och slarvar aldrig med lunch eller middag. Jag har minskat ner på kolhydraterna eftersom jag är överkänslig mot dem.

Jag behöver Susannes hjälp och coachning. Jag reser i mitt arbete och måste äta lunch ute varje dag och det är inga problem. Jag väljer kött, fisk eller kyckling utan potatis, ris eller pasta och fyller tallriken med grönsaker från salladsbuffén och jag lovar att äter minst lika gott som innan och mår mycket bättre.

Motionen har blivit ett behov och maten är jättegod och hela familjen äter samma mat det är bara kolhydraterna som jag hoppar över och sockret har jag minskat ner. Jag började på storlek 46-44 och har nu 38-40 känns underbart och jag har inte längre ont i mitt knä.

Jag hoppas att du som läst det här får inspiration att sätta i gång med en bra kost och få ett ”lättare” liv. Låt inte vikten ge dig dåligt självförtroende, humör och livskvalitet.

Lycka till!

Berith