Titandioxid

Metallen som utvinns ur mineral

Titan är en metall som utvinns ur mineral – något man har gjort sedan slutet på 1700-talet.
Mineralerna kokas med svavelsyra tills det bildas titanylsulfat. Detta centrifugeras, filtreras, sköljs och kokas sedan i en vakuumpump. Därefter torkar man det för att sedan elda – det är då det bildas titandioxid. Detta mals sedan ner i olika storlekar beroende på användningsområde. Pulvret som skapas är vitt och har varken lukt eller smak. Kornen är mycket små, vilket är ett av skälen till att det snabbt blev populärt att använda i bland annat ansiktspuder.

Titandioxid på huden

Som ingrediens i ansiktspuder var titandioxid fortfarande ganska nytt i slutet av 40-talet. På 50- och 60-talen fick det sitt genombrott, men då var det som ingrediens i läppstift. Titandioxiden gjorde läppstiften täckande och gjorde att färgen höll kvar betydligt längre än vad den hade gjort innan. Idag är detta bland det mest använda färgämnet i kosmetika. Kanske har du mest hört om titandioxid i samband med fysikaliska solskydd, då det försvårar UVA- och UVB-strålar att penetrera huden och orsaka skada.

Titandioxid i solskydd

I solskydd så är titandioxiden oftast malt i nanoformat. Det är små, små partiklar som reflekterar solens strålar så de studsar bort från huden.
Det klarar dock inte ensamt att skydda mot UVA. UVA har en längre våglängd än UVB och tränger därför djupare ner i huden. Detta bidrar bland annat till att huden åldras i förtid. Idag är det krav på solskydden att de ska ha ett skydd mot båda dessa strålar så därför tillsätter man zinkoxid. Zinkoxid kan du läsa mer om här.
Det finns även ekologiska solskydd där man inte använt sig av nanopartiklar, dessa fungerar lika bra men kan ha en något tjockare konsistens samt ange en mer vitaktig ton på huden.

Håll utkik efter:

För att veta om din produkt innehåller titanoxid så är INCI-beteckningen Titanium Dioxide.